Försökte fota en bild på havregrynsgröt så att det såg någonlunda gott ut...

 

Alla framgångsrika människor går upp klockan sex på morgonen och går sedan ut och springer 5 km. (Ok. Det där har jag hittat på själv). Därför gick jag idag upp klockan nio på morgonen och snörade på mig löparskorna. Hela förra veckan sprang jag 5:1 x 3, dvs jag gick i fem minuter, "sprang" en minut, och gick sedan i fem minuter till. Men idag tänkte jag att det var dags för en ny utmaning och sprang 4:2 x 3 och hujeda mig vad det kändes!!!

 

Aj mina ben, aj min sida och aj mina lungor typ. Men det utesluter inte hur fullkomligt fantastiskt det känns nu efteråt! Däremot får vi se hur det blir imorgon. För egentligen tänker jag att det ska vara lätt att springa på morgonen. Inte lätt som i, jag får ingen träning överhuvudtaget men lätt så att självförtroendet skjuter i höjden och jag tänker "shit vad bra jag är, detta är ju en piece of cake!". Det blir liksom lättare att gå upp och ut igen dagen efter då. Samtidigt är det ju motiverande att kriga lite. Att kämpa. Att om en vecka kanske 4:2 x 3 kommer vara piece of cake och den tanken känns ännu mer frestande!

 

Dagens motivationstanke inför sista två minutaren:

"Det kan bli de långsammaste två minutrarna du sprungit i hela ditt liv men du ska ha sprungit dem"